Trots att kropp och själ värkte mer än någonsin så tog jag mig på påskmiddag med hela tjocka släkten. Mucho trevligt. Såg fram emot en kväll med massa sömn och återhämtning men det blev trots allt en utgång med massa fina människor. Glad att jag gick ut för hade förbannat kul! Men när man tappar bort sig själv och när man ska åka till Lidingö som man tror ligger runt hörnet, då har det blivit lite för mycket alkohol bara, vilket det blev för oss alla. Men vad gör det om 100 år liksom?