Jag har två stjärnskott i mitt liv. Två helt fantastiska vänner som genom att bara finnas så har dom räddat mig från både de ena och de andra. Med handen på hjärtat så kan jag säga att jag hade inte varit där jag är idag utan dom. Jag kanske inte säger så himla mycket, men dom känner mig bättre än vad jag känner mig själv så det behövs inte alltid sägas så mycket. Nu är den ena på andra sidan jorden och den andra kläckte ur sig för ett par veckor sen att dom ska flytta härifrån. Dock bara in till stan. Men deras hem är som mitt hem. Jag är uppväxt där. Halva mitt liv har jag spenderat där. Så då kommer vi till det där med förändring. Jag är en sån där person som inte klarar av förändringar. Jag vill att allt ska vara precis som det har vart tidigare. Min psykiska del klarar inte av dessa förändringar. Idag la mäklaren ut deras hus på hemnet och tårarna rann verkligen när jag såg det. Jag är glad för deras skull, för dom behöver nog det här. Men det gör ont i mitt hjärta att behöva tänka på att det kommer bo en annan familj i det där huset och att jag för första gången kommer behöva knacka på den där vita dörren och inte bara storma in som jag brukar..