Tänk att för ett år sen hatade jag den vägen, jag fick ont i magen av att gå där, och den där jobbiga bussen som aldrig kom i tid, det gick ju snabbare att gå än att vänta på den där sega bussen. Idag saknar jag det. Jag saknar alltihop. Jag var rädd, jag var rädd för något varje dag men nu när jag tänker på allt så är det enda jag minns vilken trygghet allt var. Och frågan är om det är samma visa nu igen? Idag är det ett nytt ställe som skrämmer mig något fruktansvärt, en ny väg som ger mig den där känslan och det där magontet, och självklart en ny buss jag hatar som aldrig kan hålla tiderna. Varje gång jag går till jobbet är jag livrädd, och frågan är om det är tryggheten som skrämmer mig? Och hur vrickat är inte det på något stört vis? Varför kan det inte bara kännas bra? Jag vill bara kunna säga att allt är bra, utan den där klumpen i magen och med den där gråten i halsen..

Jag har inte lämnat sängen en sekund idag. Inte rest på mig sen jag kom hem från jobbet igår. Hade en av det värsta kvällarna i mitt liv igår och en fruktansvärd natt. Vill bort. Vill konstigt nog bli bortglömd. Funderar på att radera allt. Facebook, instagram, twitter och allt. Vill försvinna bort från allas ögon och öron. I'm done.

"Så många som frågar vad man gör när man går sönder, hjärtat blir söndertrasslat och helt plötsligt ser man inget ljus i det stora mörka och jag kan bara svara att man biter ihop.

Man kväver skriken i kudden om nätterna och man gråter bakom sina solglasögon på vägen hem från jobbet (och till och med på jobbet för den delen). Man pressar in naglarna i handflatorna. Man går ut och springer tills kroppen nästan ramlar ihop till en liten klump. Man sveper vin på tom mage när paniken blir som mest outhärdlig. Man sitter på jobbet och skriver en artikel om höstens snyggaste skor eller blippar varor i kassan på Ica eller försöker komma ihåg vad det står i ekonomiboken i skolan.

Psykisk och fysisk smärta är väldigt lika varandra när man tänker efter. Vad gör du när du har migrän eller mensvärk eller vad fan som helst? Du tar ett par tabletter som inte hjälper och sen biter du ihop.

Så när man bitit ihop så jävla länge att läppen är sönderbiten, ögonen är rödsprängda och handflatorna är fulla av märken och sår så känns det inte lika mycket längre. Jag kan lova det."