FÖRSÖKER HITTA LYCKAN SOM INTE FINNS

Jag har mått riktigt dåligt sen studenten. Jag känner mig tom. Fruktansvärt tom. Det känns fel och overkligt. Alla skriver om lyckan och friheten att ta studenten men jag känner varken lycka eller frihet. Jag har lämnat den största trygghet jag haft. Jag har slutat på världens bästa skola och lämnat världens bästa människor. Det är säkert jätte svårt för många att förstå men det är något speciellt med Kopparlunden. Tiden på Kopparlunden har vart den absolut bästa i hela mitt liv. Det spelar ingen roll vad som hänt, vilken skit jag gått igenom, hur dåligt jag mått och hur ledsen jag vart. Jag har älskat varenda minut jag fått spendera i den byggnaden, med den klassen och med dom lärarna. Alla skriver och frågar vad man kommer minnas mest av gymnasiet och många svarar alla galna studentfester, men för mig har till och med lektionerna varit minnsevärda. Vi har haft så fruktansvärt roligt på alla lektioner och den ena lektionen är aldrig den andra lik. Kopparlunden bjuder på något nytt varje dag och man blir alltid glad av att träffa alla dessa människor! Jag kan sitta och försöka förklara men det spelar faktiskt ingen roll för ingen kommer någonsin förstå. Jag har förlorat de som har vart viktigast i mitt liv de senaste åren, och de kommer aldrig bli som vanligt igen. Jag får faktiskt lov att känna mig såhär ett tag. Det jag vet, och det som får mig att fortfarande vara glad, är att jag aldrig kommer tappa kontakten med varken klassen eller lärarna. Jag kommer aldrig säga min förra klass eller mina förra lärare, för det är min klass och mina lärare och så kommer det alltid förbli♥

MER BILDER FRÅN STUDENTEN











Bilder tagna av http://jennierosendals.blogg.se


STUDENTDAGEN




























Jag kan inte förklara gårdagen med ord. Det är helt omöjligt. Men jag gör ett försök och ett försök att skriva om den utan att gråta, men det är svårt. Fredag morgon, 03.59, då ringde klockan för mig och Ida. Dusch och fix hela morgonen och vid 6 rullade vi mot Moa för att förbereda de sista till champagnefrukosten. En timme senare hade alla 60 rullat in och vi korkade upp, skålade och sjöng. Sveriges radio Västmanland var med oss hela morgonen också och allt kändes faktiskt bra. Trodde inte jag skulle vara ledsen. Ville inte gråta för visste att om jag började, skulle jag inte kunna sluta. Jag hade rätt. Klockan 9 samlades vi på skolan. Från kvart över 9 till halv 12 grät jag konstant. Har aldrig någonsin vart så förstörd och gråtit så mycket. Klockan 12 sprang vi ut och jag var först ut. Helt plötsligt kände jag mig lyckligast i världen. Underbar känsla. Alla släktingar och vänner som stod och väntade på en. Och sen flaket. Det var det roligaste och galnaste jag gjort i hela mitt liv!! Vill göra det tusen gånger om. Hade även en underbar mottagning tillsammans med världens bästa släkt och vänner. Och ett speciellt tack till mina vän Sarah som var kvar och hjälpte mig att fixa om mig när jag själv inte var kapabel till det i mitt tillstånd. Senare mot kvällen var det vidare mot förfest med klassen och en fet jävla studentfest på BMB. Medans alla studenter köade i timmar för att komma in så klättrade jag rakt in till dansgolvet, vilket jag tyckte var mycket smidigare.

Helt fantastisk morgon/dag/kväll/natt. Den kunde inte varit bättre!!!
Tack till min familj, min underbara släkt och mina fantastiska vänner som kom och firade mig. Älskar er alla!


DAGEN INNAN DEN STORA DAGEN

Torsdag. Bestod av att jag och 4 kottar till åkte runt och fixade och donade allt till champagnefrukosten. Gjorde 106 frallor, handlade upp Ica Maxi, rensade 14 liter jordgubbar och massa vattenmeloner och pyntade trädgården. Kvällen bestod mest av ångest, panik och tårar. Känslan jag hade i kroppen när jag gick och la mig kan jag inte beskriva.


LÄRARMIDDAG












Lärarna hyrde Å2 för mat och en jävla fest tillsammans med klassen. God mat och världens bästa människor! Det blev ett hejdundrades party tillsammans med klassen och lärarna med mycket dans på både bord, stolar och bar. För mig svartnade kvällen alldeles för tidigt med en eller två drinkar för mycket.


90 IG HAR KROSSATS PÅ KOPPARLUNDSGYMNASIET. 1 ÄR MITT..


TORSDAG OCH SISTA MAJ

Efter tre timmars sömn ringde väckarklockan och jag trodde jag skulle dö. Fortfarande full traskade jag och Ida till skolan för att göra en allra första muntlig redovisning och en allra sista. Läste rakt av på pappret och sluddrade oss igenom redovisning men klarade det tydligen galant med en lärare som mest skrattade åt oss. Eftermiddagen var brutal. Alkoholen gick ur kroppen och det kändes som jag blivit bokstavligt talat överkörd. Den smärta i min armbåge var hemsk. Eller är hemsk. Idag är det fredag och jag har så ont så vill ju bara dra täcket över mig och inte röra på mig. Och jag tar studenten med denna arm om en vecka. Fan. Usch. Godnatt.

UTKLÄDNADSSHOWEN 2012



Ja vart ska man börja? Onsdag och utklädnadsshowen. Galet. Vi, jag och min underbara klass 09, var utklädda till klubbor(haha). Klockan 7 på morgonen korkade vi upp tillsammans med världens bästa människor och klockan 10 slog vi upp dörren till vår show som vi gått igenom max 2 gånger. Vääääääldigt improviserat. Själv så körde jag ett helt eget solonummer på scen som Loreen till Euporhia. Jag, som aldrig någonsin vågat göra en muntlig redovisning för en liten grupp, uppträdde för hela skolan. Det slutade ju som det gjorde också. Skulle göra ett liknande avslut som Loreen vilket slutade med att jag flög i golvet från 2 meter och skulle skydda huvudet med armen. Det hindrade mig inte från att gå ner till Vasa Parken med klassen och alla andra studenter och fortsätta förtära alkohol och fortsätta showa. Två timmar senare låg jag på akuten med rätt läskiga smärtor i armen. In på röntgen för att se om något var brytet eller om jag fått en spricka. Det visade sig att armen var rejält stukad och ledbanden utdragna. Pågrund av min härliga onykterhet fick jag inge smärtstillande. Snyft. Trots det så åkte jag raka vägen till fortsatt fest med klassen och blev sedan en fet jävla galen utgång med lite för mycket tequila eftersom jag även upptäckte att jag kunde använda det som smärtstillande.

RSS 2.0